Att gång på gång tryckas ner i smutsen tar verkligen kol på en. Jag Kämpar och kämpar varje dag för att kunna vara en hyfsat stabil människa men när vissa andra personer (bara för att jävlas) trycker ner mig så hamnar man helt plötsliget  på den där värdelösa bottnen igen. Nu känner jag att nu fan får det vara nog!
Jag måste väl ha precis samma rättigheter som alla andra!
Dom så kallade "vuxna" i den här världen måste nog se sig om lite. Er tid är förbi för längesen. Det är dom unga som är framtiden ändå. Tvinga oss inte att bli som er. Vi är dom vi är och det ska ingen jävla politiker ändra på.

Det finns en viss person som jag vill tillägna just det här inlägget till. Men eftersom jag försöker vara så anonym som möljigt försätter jag med falska namn. Men den här jävla kärringen vill jag inte ens ge något namn.

Jag antar att jag inte känt dig så länge men jag vet precis vem du är. Du är en självupptagen, blåst & klagande tant som tror att livet bara är skit!
Vad har du levt för tragiskt liv egentligen? Du pratar om hur jävla viktigt det är att tänka på framtiden. hur viktigt det är att göra rätt. Men öppna dina fuckig ögon! Ingen är perfekt!
Jag är så jävla trött på dina hemska predikningar om ditt tragiska liv. Ingen bryr sig längre. Tiderna förändras men du måste fan ha fastnat någonstans förlängesen.

Allt den där människan säger riktas mot mig dessutom.
Jag är lat, högljud, omogen, har svårt att hålla i pengar & är oförskämd.
Men jag antar att jag beter mig så efter hur jag vuxit upp. Och i min familj älskar man varandra ändå, oavsett hur man beter sig. Men i närheten av "henne" måste allt vara perfekt. Jag har inte tvingat dig att tycka om mig. Jag har själv gjort allt jag kan för att du ska "gilla" mig, lite ialla fall.
Men nu ger jag fan it.

Tyvärr tvingas vi förmodligen tillbringa mer tid tillsammans vilket jag verkligen föraktar.

Jag anser att jag har rätt att säga vad jag tycker. Och jag använder inte heller några namn så jag antar att det är lugnt.