Att gång på gång tryckas ner i smutsen tar verkligen kol på en. Jag Kämpar och kämpar varje dag för att kunna vara en hyfsat stabil människa men när vissa andra personer (bara för att jävlas) trycker ner mig så hamnar man helt plötsliget  på den där värdelösa bottnen igen. Nu känner jag att nu fan får det vara nog!
Jag måste väl ha precis samma rättigheter som alla andra!
Dom så kallade "vuxna" i den här världen måste nog se sig om lite. Er tid är förbi för längesen. Det är dom unga som är framtiden ändå. Tvinga oss inte att bli som er. Vi är dom vi är och det ska ingen jävla politiker ändra på.

Det finns en viss person som jag vill tillägna just det här inlägget till. Men eftersom jag försöker vara så anonym som möljigt försätter jag med falska namn. Men den här jävla kärringen vill jag inte ens ge något namn.

Jag antar att jag inte känt dig så länge men jag vet precis vem du är. Du är en självupptagen, blåst & klagande tant som tror att livet bara är skit!
Vad har du levt för tragiskt liv egentligen? Du pratar om hur jävla viktigt det är att tänka på framtiden. hur viktigt det är att göra rätt. Men öppna dina fuckig ögon! Ingen är perfekt!
Jag är så jävla trött på dina hemska predikningar om ditt tragiska liv. Ingen bryr sig längre. Tiderna förändras men du måste fan ha fastnat någonstans förlängesen.

Allt den där människan säger riktas mot mig dessutom.
Jag är lat, högljud, omogen, har svårt att hålla i pengar & är oförskämd.
Men jag antar att jag beter mig så efter hur jag vuxit upp. Och i min familj älskar man varandra ändå, oavsett hur man beter sig. Men i närheten av "henne" måste allt vara perfekt. Jag har inte tvingat dig att tycka om mig. Jag har själv gjort allt jag kan för att du ska "gilla" mig, lite ialla fall.
Men nu ger jag fan it.

Tyvärr tvingas vi förmodligen tillbringa mer tid tillsammans vilket jag verkligen föraktar.

Jag anser att jag har rätt att säga vad jag tycker. Och jag använder inte heller några namn så jag antar att det är lugnt.

tänk dig att du kommer in på ica och ska köpa grönsaker. du blickar bort mot tomaterna och ser att dom svenska är mycket dyrare än dom utländska. bara för det så väljer man dom som man knappt vet var dom kommer ifrån. är inte det lite konstigt? jag menar, kan till bli bättre än att det är närproducerat? näst intill ekologiskt? fast vad vet jag....

Jag har ialla fall fått se tomaterna från insidan. Jag har fått gå mellan plantorna och dra in den härliga luften. Det är som att vara i en djungel. är man ensam i växthuset blir upplevelsen ännu mer spännande. I högtalarna i taket spelas musik och det är nästan som en film utspelar sig. Man blir verkligen så lycklig av att bara få gå där inne. Ta, känna, smaka, njuta.
Jag skulle kunna gå där inne i timmar. En soldyrkare som jag trivs verkligen i värmen där inne, utanför regnade det och kallt var det säkert. Men det brydde sig väl inte jag om.

Ser man sig om så finns det flera hundra olika sorter.
Röda, gula, orange, gröna, randiga, svarta, lila, ovala, biffiga, päronformade, spräckliga, små, stora, tunga, hårda, söta och milda.
Visst är det coolt ?!

Finns verkligen den personen? Den rätta?
Knappast!

Det finns folk som man kan tänka sig att leva med men det finns alltid småsaker som man retar sig på.

Oviktiga saker som att han aldrig kan ställa upp skorna på hyllan, aldrig kan lägga tandborsten i rätt glas eller att han pratar högt.
Men man lär sig älska varandra men alla har fel.

"den rätta" finns inte.

Inte ens när det gäller kompisar.
Det finns alltid något man stör sig på hos dom också.
Visst vore det bäst om man kunde klona sig själv och bara kunna vara kompis med sig själv!

Men jag skulle nog inte kunna stå ut med en till mig!
Jag är alldeles för störande. Alldeles för barnslig. och defenitivt alldeles för kaxig.
fy för att vara kompis med sin kopia.

Sommaren har med sig dom fina studerna. som blir dom underbara minnena.
Den här sommaren kommer bli en av dessa sommarminnen.

Är på en hederlig husbilssemester med den så kallade familjen.
Självklart regnar det men jag skulle inte vilja vara på en annan plats än denna just nu.
Just nu är vi på resande fot. Jag vet faktiskt inte vart vi är på väg riktigt men det får vi väl se med tiden. Det är så underbart att inte veta vart man är på väg. Tänk att få sätta sig på ett tåg som man inte har en aning om vart det är på väg. Bara åka iväg, bort från allt.
Medans jag sitter här och bloggar så kan jag blicka ut mot den där vägen, som jag inte vet vart den leder. Jag skulle vilja beskriva det som en blandning mellan barrskog och åkrar.
Bakom min laptop sitter en av dom varelserna jag älskar allra högst. Han är verkligen en av mina favorita älsklingar.
Jag kan förstå om han är trött. Vi har knappt fått sova någonting den här helgen. för en stund sen kikade han upp och kollade på mig. Det vill jag kalla trötta ögon!
Det är bland det vackraste jag vet!
en blandning mellan nyvaket och nyfikenhet
Vad är vackrare?

Sommarens bästa tid är här.
Det regnar. Allt ser förvisso dystert ut men jag tycker att regn på sommaren är bland det bästa som finns. Ligga i en stuga på landet och höra vattendropparna smattra på plåttaket. Man får sitta inne med familjen och kunna kura ihop sig tillsammans. Vem gillar inte det?!
Regn, regn, regn....
Hör bara på ordet "regn".... håll det på tungan, smaka på det en stund och viska ut det. Dra gärna ut på det också.

Jag startade inte bloggen för att prata om regn precis. Jag startade den för att jag skulle vilja uttrycka mig online, fast även anonymt. Jag vill vara jag. Jag vill inte vara perfekt.

Treat me like the why you whant.
Men döm mig inte...